Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
en liten pojke, som med en skjortflik utstickande
från den hemväfda byxan och utan mössa på det
hvita hufvudet tvärsäkert gick omkring på gården i
solbaddet, efter gamla Oppgårdsmor, och sedan denne
förbluffad sett på främlingen, tog han slutligen fingret
ur munnen och pekade på en liten byggning på
gården. Åke gick dit och steg in.
Det var en liten tarflig stuga med tarflig inred-
ning och orappade väggar, och liknade mer ett
brygghus än ett boningshus, och det senare var det
väl knappast heller, om inte nu på sommaren. Vid
spisen stod en gammal, barfotad gumma med gråa
hårtestar, hängande kinder och haka och iklädd en
kort underkjol. Hon var sysselsatt med att göra
ren en bucklig kaffepanna, nästan lika gammal som
hon själf, och vände sig förvånad emot den inträ-
dande.
»Är det Oppgårdsmor?» frågade Åke förfärad.
Han minde sig som hastigast på den välmående,
propra bondgumman, som fordom kommenderat
drängar och pigor och skött sitt hus med drift, och
som nu såg sådan ut.
»Nog är det väl det», menade gumman.
»Känner inte Oppgårdsmor igen mig? Jag är
pastorns’ Åke, Eriks gamle lekkamrat.»
Nej, det gjorde hon inte, hon var gammal och
slö, och Ake såg med vemod, att han var glömd
och förgäten af en, som förr omhuldat honoin med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
