Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Nästa morgon lyste solen, glittrade älfven, sjöngo
fåglarne, doftade och log hela naturen.
Ake tyckte att han haft en gräslig dröm, att
maran ridit honom, att gasten kramat honom. Det
var naturligtvis fantasier och galenskaper alltihopa.
Inte ville människan honom något illa! Dumheter!
Ilvad han kunde sitta och skrämma upp sig själf!
Hvad han ändå var för ett kräk — i skymningen,
ty nu i solljus och full dager grufvade han sig för
intet. Pytt!
Det blef ingen hemresa af.
På aftonen tog Åke en promenad bortåt hagen
och slog därunder in på en liten stig, som bar till
en gammal, halft förfallen såg vid en årännil.
Den platsen hade alltjämt haft en viss dragnings-
kraft på Ake. Och sedan han slagit sig ner på en
afsågad stockända, som legat där kanske i många
år bland sågspån och stickor och gräs, såg han sig
med välbehag omkring. Den gamla förfallna såg-
byggnaden, det enformigt skvalande vattnet bland
mosslupna, nedrasade stenar, gräset och bladväxterna,
som växt upp här och där, stillheten och lugnet
vid denna ensliga plats — allt grep Åkes lättrörda
sinne.
Men––– men! Fick han då aldrig vara i
fred? Skulle han alltjämt hotas och jagas? Var
det inte Olof från Boda, som kom där borta! En-
sam i skogen med honom—åh, Gud bevare! Hvar-
Pastorns Ake. c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
