Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
tade åt honom och att de gifta gjorde narr af ho-
nom, på de förra fick han ju då alltid se de hvita
tänderna, och de senare sysselsatte sig åtminstone
med honom ett tag. Och det var Gudi nog!
»femassa vi inte bra ihop?» sporde han mera
än en gång min mor, som i likhet med honom var
liten till växten, men hvad utseendet beträffade hans
fullkomliga motsats.
»Nu ska inte mäster prata dumheter!» kunde
hon då säga, smått stucken.
Men han bara skrattade sitt »he he he»! och
gaf sig inte en tum.
»Eller hur, snolmästarn?» fortfor han med sin
briljantaste näston, vändande sig till min far.
Men denne bara log stillsamt åt den eldfängde
skommarn och åt sin besvärade hustru.
Och så slog man in på annat.
Jo, som sagdt, Fnysen hade en egen käring,
men den var han numera ej riktigt belåten med.
Han kunde till och med i någon förtrolig stund
och då hans hjärta stod vidöppet af en god pris
snus eller af en »kask» låta undslippa sig ett ord
om »snatkäringar» och »giftaslystna kvinnfolk, som
inte lät en fattig skommare vara i fred», framsagdt
på hans oefterhärmliga fransyska. Saken var näm-
ligen den, att det såta paret lefde nära nog som
huid och katt men bara nära nog — och det
vill inte säga litet det, äkta folk emellan. Och till
?astorns Ake. n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
