Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
på köpet hade de inga barn, som förnöjde dem på
gamla dagar eller som kunde mildra eller fördela
käringens trätsjuka humör, utan karlstackarn fick
ensam stå rycken så godt han kunde.
»Det är som att sticka en syl i näsan på dig!»
plägade Fnysen träffande tycka till sin lättretliga
hustru, då han råkat säga eller göra något, som ej
var henne i lag eller då någoting eljes upprörde
hennes sinne.
»Ja, nog hörs det att du är skommare alltid!»
fräste hon då tillbaka.
Så att nog var sämjan god!
Han hade en treflig stuga, Fnysen, och stod sig
godt gjorde han, det var då säkert. Alldeles invid
stora vägen bodde han, gårdar och byar i mycken-
het lågo strödda rundt om i den bördiga ängden
och skommare var det ondt om, så att arbete och
förtjänst tröt honom ej. Och en duktig skommare
var han, var säker på det med, flyhändt och muntei
och treflig, liten i maten och seg i arbetet, och sko-
plaggen rent af växte under hans beckiga, krokiga
händer. Och så var han om sig för resten, må veta,
på alla yis och knåpade både sent och tida.
Stugan ja, den blef visst hans olycka, ty det
var allt egentligen med den Greta gift sig och inte
med honom, åtminstone sa folk så och han sjalf
med för resten, hvad åren slunko undan. Ty den
var både stor och galant och om än den friska röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
