Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
färgen på timmerväggarna bleknade bort så små-
ningom, så hade han både ko och get och svin i
det lilla fähuset, och buskar och häckar och grann-
låt i täppan. Och det hade lekt Greta i hugen
långan tid ända tills hon ändtligen fått sin vilja
fram och blifvit Fnysens kära hustru.
Det var nog så, att han tyckte om kjoltyg, der-
om kan aldrig bli tu tal, men fråga kan verkligen
bli om han inte bäst passat att lefva ogift. Nog
påstod han det själf, då han något år smakat på
den äktenskapliga sötman, som för honom, stackare,
surnade snart nog och kom honom att, ehuru all-
deles fåfängt, sucka efter de förra härliga frihets-
dagarne, hvilka för honom tedde sig allt ljufvare och
saligare ju mera åren lupo undan. Men gråta och
sörja låg ej i blodet på karlen och tjänade för resten
ingenting till; och orsak därtill hade han ju inte
heller precis, fastän käringen var gnatig och gräl-
sjuk, ty han hade snart sagdt allt hvad han kunde
behöfva och litet till ändå.
Greta, gumman hans, hade i sina unga, fagra
dagar varit både finhyllt och trindlagd och behaglig
på många vis, fastän det torkade bort både det ena
och det andra, hvad tiden led. Hon tjänade i sin
ungdom hos kyrkvärdsgubben i Vällbo, en gammal
spektakelmakare, som haft många upptåg och roliga
påhitt för sig i sin dar, och det var där hon snärjde
Fnysen i sina nät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
