Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Och så gick Petter Hedman sina färde, en smula
rcörd i hjärtat af Gretas afskedsblick och med fun-
djeringar på, om han ändå inte borde skaffa sig en
hrastru medan tider var. Greta var nog inte omöj-
li ig, trodde han.
Men när han, den otrogna varelsen, kom ner till
P>er Ers i byn och fick ögonen på deras Stina, så
Vfar det kaf slut med Greta. Saken var den, att
Sitina, Per Ers enda dotter, hade inte bara en hel
dlel världsliga ägodelar att förvänta i framtiden, utan
hion hade äfven ett ansikte, som kunde dåra ett sten-
bieläte, mycket mer då en eldfängd skommare. Och
hiennes ögon voro stora och strålande och leendet
var så bedårande, att hon rakt kunde få en stackars
karl att göra hvad helst hon ville.
Se det var något för Petter Hedman!
Och som han i sin oändliga enfald ansåg en
slkommare vara lika god karl som en bonde, så tog
bian sig en dag en duktig pris snus, torkade näsan
väl ren och passade på Per Ers far.
»Hör ni far», sporde han gubben utan vidare
hijärtängslan, »har ni lofvat bort dotter er?»
»Lofvat bort? Hva menar du med det, beck-
ryckare?» tyckte Stinas far, med rätta förvånad
öifver Petters fråga, och spände ögonen i honom.
»Kors! Det är väl lätt att begripa», fortfor
slcommarn och dängde hammarn i näfverskon på
knäet. »Tänker ni gifta borfna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
