Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
byar. »Drick!» fortfor hon. »Det är ditt som går!
Och så granna koppar du har sen!»
»Ja, jag köpte dem för en tre år sen på maiknan
i stan», upplyste Petter, som satt helt oroligt och
inte rätt visste, hur han skulle bete sig. »De ko-
stade ändå sina modiga tre riksdaler. Jaså, du tyc-
ker om dem! Aja, de äro rätt granna», mente han
och betraktade förtjust de röda blommorna på kop-
parna.
Kaffet och Gretas närvaro gjorde skommarn yr
i mössan och värmde hans hjärta och löpte bort
med den nyktra eftertanken. Han gjorde det som
han aldrig bort göra.
»Bor bra ja — visst bor jag bra, men så ensam,
så ensam!» suckade han och blickade litet oviss på
Gretas rosiga ansikte.
»Pytt! Det är ingen som ber dig om det», me-
nade hon helt morskt.
»Om jag bara visste–––––- » började Fnysen.
»Så där ja, prata inte dumheter nu», afbröt
Greta, som tyckte att hon borde gripa in. »Jag ser
att du ingenting har emot mig, Petter, och folk
prata också en smula om oss (här ljög dock Greta
ett litet grand), så att vill du som jag, så slå till!»
Hon räckte honom sin bastanta hand och —
Petter Hedman slog till. Olycklige!
Sen blef det annat af, förstås. Jäntan satte sig
på den öfverraskade och för tillfället förtjuste skom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
