Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
miarns knä, som ännu aldrig burit på en slik börda,
lätt koppar och don stå kvar på bordet, och pratade
em hel hop saker i sin glädje, saker, som egentligen
inite höra hit. Och Petter, det lilla kronvraket, snöt
sifg i sin blårutiga näsduk, snusade och åt karamel-
lerr och smekte med sin becktrådsmärkta näfve Gre-
tais mjuka kind och ljusa hår, och tyckte sig rent
af’ förnimma en försmak af det allra ljufligaste i
väirlden.
Ack ja, det var då det!
Så gick det till, då Greta och Fnysen kommo
oun sams att bygga bo. Och för att förekomma alla
möjliga motigheter så var hon ej sen att släppa ut
nyheten i bygden, och hvarthän den lille handtver-
karen sedermera kom med sina don, så möttes han
af folk, som gratulerade och pratade och gjorde sig
släta, så att det var då aldrig värdt för honom att
dra sig tillbaka. Och det tänkte han inte på heller.
Det var klart att en karl skulle stå vid sina ord,
och sämre flicka än Greta kunde han allt få, det
sade mera än en, ty arbeta kunde hon och arbete
var hon van vid. Och för tillfället var Petter kär
öfver öronen.
Och så blefvo de tu i sinom tid till ett, och
Greta flyttade in i skommarns trefna stuga på bac-
ken och tog spiran i sin hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
