Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
kvinna! Och såna fotter hon har sen, människan! Det
gör en stackare godt i hjärtat att bara se pâ’na!»
Och för att få göra detta snodde han dit både
tidt och tätt. An var han törstig så där i förbi-
farten och skulle ha sig en drick surt dricka ur
trästånkan på bänken, än skulle han fråga efter bud
till stan, än var han ute och letade efter en läst,
som han tappat, men som stod i godt förvar hemma
i värkstaden, och än var det det ena och än det
andra. Mor Anna brydde sig ingenting om karlen
och kände ej till hans svaghet, men jäntor och
pojkar skrattade och flinade åt honom som så mången
gång förut. Och som Per Ols låg i själfva byn, så
kunde det ej heller hållas så fördoldt som då skom-
marn nyligen sprang till skolhuset. Och så kom
det till sist för Anders ögon:
»Fnysen går visst och friar till din Anna!»
Det var bara sagdt på narri, förstås, ty inte be-
höfde hvarken Anders eller någon annan frukta för
den beskedlige karlen, som alla ju kände så väl till,
och å andra sidan ville heller ingen Fnysen något illa.
Men Anders var häftig och svartsjuk och hade
nog haft ögonen med sig, han ock, fast han ingen-
ting sagt hittills. Men nu brast det löst. Nästa
gång den lille tillbedjande skommarn kom smygandes
till Per Ols i något af sina många ärenden, så högg
honom Anders.
» Hvaspringer ni häroch filyserför?» hojtadehantill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
