Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
»Fnyser?» fnös den andre stucken.
»Ja just fnyser! Än är ni törstig och än ska
ni till stan, än ska ni tala vid Olle och än vid Lisa
och än är det det och än det! Hva vill ni, skom-
mare? Tror ni att jag inga ögon har? Skäms ni
inte, gamla karln, att löpa efter kvinnfolk! Vräk
er hem till er käring och gå inte här och lispa!
Sköt ni ert, jag sköter mitt, så mycket ni vet!»
Han knöt en näfve, stor som ett barnhufvud,
under Fnysens hängande näsa, och inför ett så kraf-
tigt och tungt vägande skäl måste denne ge tappt.
Men rädd vardt han just inte.
»Kors! Jag är väl gammal nog att vara far åt
dig!» gnällde han med rätta. »Ta du bort labben,
Anders! Det nyttar ingenting till att se arg ut!
Tycker du att jag går i vägen, så är den saken lätt
hjälpt. Men behöfver du eller någon annan af ditt
folk skor, så vet du hvar jag finns».
Och därmed gick Fnvsen, tung om hjärtat, och en
och annan ville påstå att de sett honom sitta på en
sten utanför byn med sin blårutiga näsduk i ögon-
vrån. Men det var säkert bara elakt prat. Anders
åter stod kvar och morrade och var arg, men fruk-
tade på samma gång att han skämt ut sig. Hota
en gammal skommare! Vara svartsjuk på en töcken!
Galenskaper!
Emellertid fick han ha sin Anna i fred efter det
taget och skommarn återvände till sin förra kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
