Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
»Nog var väl Greta svår ibland», sade han då
och snöt sig och snusade så att ögonen runno, »men
tänk hvad hon var vek på det sista! Om hon varit
så förut, hvad godt det hade varit! Men nog är
det långsamt efter henne alltid, det är då visst och
sannt!»
Och så log han ett tag medan ögat stod i tårar.
Han trifdes inte längre i sin trefliga stuga, påstod
han, och allt svårare blef det för folk att få honom
till hjälp. Se, Fnysen var inte alldeles barfotad,
må veta, och sedan han blifvit både enögd och
enkling, så funderade han verkligen smått på att
ge hela handtverket på båten. Men det var ingen
som visste om det mer än skolmästarn och han
sprang minsann inte med prat och skvaller. Och
hur den ene begärde och den andre gaf råd, så blef
den viktiga saken arrangerad till skommarns fulla
belåtenhet, och den trefliga stugan i backen med
sina uthus och sin lilla täppa öfvergick till ny ägare.
Men det var klart att Fnysen inte behöfde bli
husvill för det. Ånej, han i sin tur köpte ock en
stuga, men på ett annat ställe i bygden, alldeles på
den gröna sluttningen af Storån, som en bit längre
ner åt byarna gjorde en krök och föll ut i den
strida älfven.
Och där må tro att det var grannt, och fina
jordbitar hörde till stället, och fruktträd, bärbuskar
och syréner så att det var lust och glädje åt! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
