Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guffars-far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Guffars-mor stod och bara tittade på far.
»Hvad pratar du för tok?» sporde hon skarpt.
Men han var redan i farten med att rulla sitt
hus och märkte ej skärpan i mors röst.
»Ja, jag säger det! Folk, som är ute i världen
få se och höra mycket, som en annan stackare tyc-
ker är som riktiga slipstenar. Nog är det väl obe-
gripligt –––-— »
Här slog mor hårdt igen dörren efter sig, då
hon gick ut och lämnade far ensam med sina vilda
fantasier. Hon ställde sig midtpå gården och tit-
tade på sin byggning och nästan skrattade.
»Rulla hus? Var folk sluga? Flytta den bygg-
ningen som den stod? Utan att rifva den? Med
spisar och eldstäder och skorstenar? Med fönster
och allt innanrede? Galenskaper! Dumheter! Hvad
karlar ändå kunna hitta på att prata tok!»
Guffars-mor kunde ej annat än skratta.
Men en vecka därefter skrattade hon åt något
annat, ty då var hela huset, som det stod, flyttadt
en bra bit ifrån vägen upp på gårdsplanen, precis
som far och Strandby-Lars kommit öfverens om.
Och just ingenting var knäckt; ett par rutor hade
väl sprungit sönder och skorstenen fått en spricka,
men det var då ingenting att tala om. Allt hade
gått som en olja, och folk kom långa vägar för att
höra hur det gick till att »rulla hus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
