Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mäster Arons stora dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
»Åh, det vet jag visst, allting reder sig till sist»,
tyckte Karin och klarade af kaffet, under det att
hon funderade på, hvad i all världen människan
ville.
Själf satt Aron och minde sig på ett kafferep
borta i Tallby för många, många år sedan, då mor
Anna i Tallby, änkan, rent af friade till honom.
Nu satt han här i samma ärende och grundade öfver,
hur han skulle lägga sina ord på bästa sätt, ty det
syntes honom allt lämpligare och lämpligare att
komma öfverens med Karin.
»Nå, hur är det med Jansson nu för tiden?»
sporde Karin och slog upp kaffet i de rosiga kop-
parna. »Var så god och lägg i och doppa! Jag
kan förstå, att det är tyst och stilla där borta i
Väsby. Det är snart året, sedan jag var där. Jag
vet rakt inte, hvad folk tänker på!»
»Hm, ja, en hvar har sitt att fundera på», tyckte
Aron och doppade och betraktade därunder oförmärkt
Karins stora, grofva ansikte och bastanta figur.
Ack, inte var det Lina inte! Hm. Visst var väl
Karin en rifvande människa, men duktig och huslig
var hon ock, det visste han, och hon borde be-
stämdt passa åt honom. Om hon bara ville, förstås,
men det skulle han väl snart få höra. Säkert var
det ju inte.
»Ja, det förstås, det är ju gifvet, men har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
