Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref från Klara till Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
tala om. Jag är stor och »lunsig», säger mamma
ibland, men bara på skämt, förstår du; eljes så har
jag växt på några år och blifvit tung och smått
massiv, om jag törs säga så. Mitt hår är mörkt
»som korpens vinge» — tro’et inte! — men just
hvarken långt eller tjockt eller vackert, och mina
gamla bruna ögon har jag kvar — att gråta med
ibland.
Kära Elin, de tåras när jag tänker på dig, på
mamma och på mig! Hvarför? Ja, det vet jag
inte. Men du är långt borta ifrån oss, vi ha ej
sett dig på så länge och ofta sitta vi, mamma och
jag, som Gud ske lof få vara tillsammans, och tänka
på dig och tala om dig och undra, hur du har, hur
du trifs och hurudant folket är emot dig.
Nog är det väl allt bra svårt att vara så fjärran
från hem och hembygd ändå och bland främmande
människor; att se en ny och ovan natur; höra en
ny och ovan dialekt; och kanske ofta midt i natten
nödgas upp ur sin varma bädd för att hux flux
fara till någon stackars sjuk människa!
Hu! Jag vill inte bli barnmorska!
Men hoppet lyser ju emot dig som en stjärna i
en mörk natt — förlåt mig, den är nog inte så
mörk ändå, som jag inbillar mig! Jag tänker på
din fästman 1 Herre Gud, Elin, att du skulle få en
fästman !
Jag menar visst inte att det var något omöjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
