Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref från Klara till Elin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
då försvann han, for ifrån staden och lät aldrig
höra af sig.
Sådan var han!
Och din stackars dumma syster blef ledsen och
blek och grät nog en smula ibland och tyckte att
\äilden var mörk och — elak. Men nu har det
Gudi pris gått öfver och jag är så glad att jag har
min mamma och att hon har mig.
»Gift dig aldrig, barn!» brukar hon också säga.
»Det blir bara sorg af!»
Och så nickar hon så vänligt åt mig att jag
inte kan låta bli att ta henne om halsen och hviska:
»Men om — mamma? Om —? Då får jag
väl?»
Och så le vi en smula vemodigt mot hvarandra,
ty »om» det blir aldrig. »Han» kommer aldrig!
Men nu gråter jag inte mera för det!
Snälla du! Jag glömmer rakt bort vårt kafé!
Jag skulle väl tala om det litet och borde ha gjort
det för längesedan i stället för att pladdra så här.
Hör då!
Vi ha haft det sedan vi slutade med de väl-
signade skolgossarne i snart ett år och det går gan-
ska bra, efter hvad vi kunna tycka, och kaffepannan
den stora, buckliga, om du minns, vi ha den
kvar än puttrar både sent och tida, i synnerhet
tida om onsdagar och lördagar, då vi få röra på
oss nästan hela dagen utan nämnvärd hvila,
Pastorns Ake. * .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
