Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
halft förläget leende, »bland socknens storgubbar.
Och lika uppmärksam var prosten mot mig som
mot de andra, fast jag bara var en fattig skol-
mästare. Nej, hans like finns inte!»
Han tog sig en sup till maten, prosten, jo men
gjorde han så. Men blif inte ängslig för det! Jag
säger än en gång: han var människa och visste att
människan behöfver äfven mat och dryck.
»Gutår, patron!» sade han så vinnande godt,
och samma värme låg äfven i orden, om han drack
t. ex. skolmästarn till. Och sedan åt han med god
aptit och hade alltid en vänlig blick och ett gladt
ord till en hvar af sina gäster, till och med åt mig,
där jag ibland, liten och blyg bland allt främmande,
satt intill fars sida vid det rikligt dukade bordet.
Om han var en duktig predikant? Han var en
eolsharpa, ett stilla väder, en evangelist. Så liten
jag än var den tiden, så minns jag dock grannt
den barnsliga tillit och innerliga värme, som låg i
hans röst och hela väsende, då han läste — nej,
bad — »fader vår» och »välsignelsen». Jag har
hört en enda präst, en numera añiden gammal äre-
vördig kyrkoherde i hufvudstaden, som möjligen
skulle kunna ställas i jämnbredd med honom.
När han uppträdde på predikstolen och efter
knäfall och inledningsord lät den hvita näsduken
hänga utanför predikstolen, och de milda, bruna
ögonen kärleksfullt hvilade på församlingen, så fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
