Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamle prosten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade setat i sitt präktiga hem där framme
vid kyrkan och därunder kommit att tänka på den
fattiga skolmästarfamiljen på den höga, blåsiga åsen.
Och så lät han packa in allt möjligt ätbart i
en släde, svepte in sig i tulubben och for med dräng
och häst hela milen fram och åter för att fröjda
unga och gamla och sig själf ej minst.
Är inte en sådan gubbe värd att minnas? Är
det inte, som om rosor växte i hans fjät och guld-
ringar föllo ur hans mun?
Och det var inte enda gången, långt därifrån!
Då han var en 60 år dog prostinnan, hans och
socknens prostinna. Henne kommer jag knappt
ihåg, men alla voro ense därom att hon var honom
fullt värdig, och det vill inte säga litet. Nu blef
prosten ledsen, riktigt genomledsen, och ho undrar
på det? Man talade därom i hela socknen, på herr-
gården, i bondgårdar och backstugor. Och det be-
rättas — och jag tror fullt och fast att det är san-
ning — att gamle Flinkfar, den ensamme, fåordige
gubben i stugan vid skogsbrynet, som utom get-
kräket knappt ägde mera här i världen än han gick
och stod i, en dag kom till prostgården och gick
in till prosten.
»Nu ska inte prostfar vara ledsen!» sa han så
välmenande och skakade prostens hand. »Prostin-
nan var en Guds ängel, och vi få vara glada för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>