Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skrifkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
bra ut i unga dagar, bodde på min tid i Backen
och anlitades i hela bygden vid slakt och ljusstöp-
ning, brygd och byk eller andra göromål. Isynner-
het var hon berömd för sin förmåga att »sticka»,
och hennes blanka knifvar hade tagit lifvet af mån-
ga svin eller nötkreatur.
Någon far till Mina hade jag aldrig hört talas
om, men en sådan hade hon nog förstås, fastän
Anna, modern, ingen man hade. Det går litet kon-
stigt till i världen ibland; en har man, men inga
barn; en annan har barn, men ingen man.
Hur det nu var med den saken så växte Mina
upp likväl, gick fram för prästen och kom så ut i
världen som piga — den vanliga vägen för fattiga
flickor i hennes ställning. Hon blef med tiden be-
kant med Olle Lund, en snickare, som folk hade
hvarken ondt eller godt att säga om, men som nog
var slängd i sitt yrke. Och i sinom tid blefvo de
två gifta, fast jag knappt tror att det var fråga om
någon egentlig kärlek dem emellan, och Mina flyt-
tade hem till honom i en liten stuga, som han fått
ärfva efter föräldrarne.
Kors, hon skulle väl gifta sig hon som andra
jäntor! tyckte hon.
Visst gick det dem bra i händer till en början,
men sedermera tycktes år och barn nästan vilja följas
åt, och då kan en väl räkna ut hur det skulle gå
till sist; det blef fattigt och stretigt, smulorna ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
