Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till mig! (Tar brefvet och läser det under stark sinnes*
rörelse.)
Scen XI.
(De förra. Doktorn.)
DOKTORN
(kommer häftigt in från vänster).
Hon sofver ännu, hon ligger så onaturligt stilla.
Jag står inte ut att sitta och se på henne längre.
Mina vänner, jag är mycket orolig för er lilla Anna!
PROSTEN
(far upp).
Hvad säger du? År då inte hennes långa sömn
ett godt tecken?
DOKTORN.
I)en kunde vara det, men — ‘den räcker alt för
länge — det är onaturligt. (Under stark sinnesrörelse:)
Om hon aldrig skulle vakna mer–(Våldsamt, i det
han pekar på Nils:) Där Stål’ gärningsmannen! (Nils ser
hastigt upp; de andra blicka på doktorn i högsta förvåning.)
Det var han, som inbillade mig, att ett helt annat
organ hos henne var angripet, än hvad jag först
trodde. Han lemnadc mig ingen ro, han förföljde
mig snart sagdt natt och dag med sina påståenden,
till dess han slutligen genom sin tvärsäkra ton hek
mig att tro, att han hade rätt. (Våldsamt, som förut:)
Om hon aldrig vaknar mer — där står den, som är
skuld därtill!
PROSTEN
(utom sig).
Xils, Xils! Detta kan jag aldrig förlåta dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
