Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KERSTIN.
Jag tål inte, att någon kommer och försöker
tränga sig emellan oss.
DAHLMAN.
Du har väl inte sagt nå’nting sådant åt fru
Berg?
KERSTIN.
Jo, det har jag.
DAHLMAN.
Men det går sannerligen för långt. Ä’ du
förryckt, flicka!
KERSTIN.
Hon försökte alltid visa dig, att jag ä’
öfver-(lödig. Jag dugde, förstås, ingenting till. Jag
förstod mig inte på dig. Jag var inte rädd om
dig. Jag visste inte en gång, att du var sjuk.
Men hon förstod sig på dig, hon, som inte varit i
huset mer än ett år. (Paus.) Tror du. jag ville gå
här och vara ingenting för dig, medan hon. . .
Nej, då vore det bättre, att jag kom bort igen!
DAHLMAN.
Hvad ä’ det för idéer, som Hugit i dig! (Paus.)
Jag blir alldeles yr i hufvudet af allt del här.
Och vi, som hade det så lugnt och trefligt! Jag
hade nästan vänj t mig af med att gå ut. bara
för man hade fått det så fridfullt och angenämt
hemma. Och så ä’ det tvärt slut! Hvarför kan
man då inte få ha ro!
KERSTIN.
Låt mig få komma bort, pappa, så får du ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
