Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Viitasaari, en liten omväg på 7 à 8 mil. Att vi icke
skulle göra denna, utan söka oss fågelvägen tvärs
genom skogarna hade vi genast klart för oss. Vi
gynnades härvid af tur, i det att vi anträffade en
stockflötare, som ännu samma kväll skulle begifva sig till
Viitasaari; med denne som vägvisare bröto vi upp.
Den första sträckan genom de närmast stranden
belägna afvärkade skogsskittena följde vi en „tavallinen
ratastie“, där åtminstone ett hjulspår vittnade om trafik,
men inom kort lämnade vi äfven den och trängde in
i vildmarken. Ungskogen på de äldre hyggena och
svedjemarkens björkdungar aflöstes af kraftigare
bestånd, tills de omärkligt öfvergingo i den orörda
stockskogen. Skyhöga stodo de väldiga furorna omkring
oss, deras raka, kvistfria stammar bildade en oändlig
labyrint af pelare, mellan hvilka aftonsolens snedt
fallande strålar spredo en dämpad belysning. Den rena
skogsluften, mängd med doft af nattviol och linnea
värkade döfvande på sinnet, stämningen var full af
hvila; kring oss utbredde sig den vida ödemarken.
Långt, långt borta var världen; här fanns ej strid och
äflan, skogsanden famnade alt, gjutande sitt allvarliga,
fridsamma lugn öfver gästen i sina salar. I stum
hänförelse skredo vi fram, den mjuka, fuktiga mössan
förtog hvarje ljud af stegen; endast då och då bröto de
tunga vingslagen af något uppskrämdt vildt den djupa
tystnaden; när flyktingen funnit säkert skydd, sjönk
alt åter i stillhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
