Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Litterära bekantskaper och börjande författarverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
vid sitt nyss döda barns stoft berättar, huru ryssarna plundrat
■och bränt hennes hem och mördat hennes man, hvilken
vägrat att svärja ryska kejsaren trohetsed; själf hade hon,
utblottad på allt, i en båt räddat sig jämte sina tre barn,
af hvilka ett låg vid modrens bröst. För att uppehålla
barnens krafter hade hon låtit dem dela den föda, som
naturen gifvit henne till det späda barnet. Slutligen hade de
efter flere dagars kringdrifvande på hafvet mött ett fartyg,
hvars barmhärtige skeppare upptagit dem och fört dem till
Stockholm.
Vid läsningen af denna lilla anspråkslösa skrift förvånas
man öfver den framgång den kunde röna, men denna får
väl i främsta rummet tillskrifvas stämningen för dagen, den
af kriget stegrade fosterlandskänslan samt medlidandet med
de arma flyktingarna, och vid sådana tillfällen behöfvas
blott några varma, känslofulla ord för att göra intryck.
Några finska medborgare hade till Sv. Akademien
öfver-lämnat 46 dukater för att i form af akademiens stora
prismedalj och innebärande samma heder som denna
öfverlämnas åt författaren af den bästa »Sång till finska arméns
ära». Täflingsskrifterna skulle vara inlämnade till
akademien den 18 febr. 1809. Wallmark blef den lyckliga
vinnaren bland åtta täflande. Under granskningen af
täflingsskrifterna inträffade regementsförändringen och pågingo
underhandlingarna om fred med rikets fiender och framför
allt med den mäktigaste af dem. Wallmarks dikt, som var
författad under det ännu lågande kriget, utmärkte sig för
en frihet vid teckningen af känslor och tänkesätt, hvilken
under nu pågående fredsunderhandlingar ansågs allt för
stor. Han måste därför bekväma sig till det kinkiga och
för honom påkostande arbetet att utesluta en betydlig del
och mildra uttrycken af en alltför eldig nationalkänsla,
hvarigenom poemet i hans tycke mycket försämrades. Dock
säger professor Ljunggren i »Sv. vitterhetens häfder», att
»bland alla hans dikter synes oss denna vara den bästa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
