Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
lärare, i början af jan. 1811 kommit till Sverige. Prinsen
slet sig då från sina göromål för att på samma timme som
sin gemål taga undervisning och göra henne sällskap. »Vous
avez raison», sade hon, »comment voulez-vous un jour
gouver-ner un pays sans savoir sa langue. Moi, je n’en ai pas
besoin, et vous voyez cependant que je veux prendre des.
lecons de M. Wallmark». Men prinsen blef allt mer och
mer öfverhopad med göromål. Karl XIII insjuknade i
början af 1811, och kronprinsen fick nu alla regeringsbestyren
sig anförtrodda, så att hädanefter icke timmar, men
kvartstimmar och ofta icke ens så lång tid blef honom öfrig för
språkstudiet. För att afvakta dessa lediga stunder tillbragte
Wallmark ofta hela dagen, måltidstimmarna undantagna, och
ibland halfva natten i prinsens förmak.
På riksdagen i Örebro 1812, dit Wallmark i anledning
af sin befattning var de kungliga följaktig, inträffade en
händelse, som ingaf honom förhoppning, att prinsen skulle ägna
mer tid åt språkstudiet. På hofkanslerens, baron Wetterstedts,
begäran uppläste kronprinsen på svenska sitt tal till Riksens
ständers deputation. Wallmark stod i ett rum näst intill
det, hvari deputationen hade företräde och hvartill dörren
lämnats på glänt, så att han hade deputationen midt emot
sig. När prinsen började med sin vanliga höga stämma
och nästan utan brytning läsa upp sitt tal, framstörtade tårar
ur flere bönders ögon och en allmän förvåning och glädje
uttryckte sig i allas ansikten, så att prinsen, själf rörd, höll
på att komma af sig. Vid audiensens slut inträdde han i
det rum, där Wallmark stod.
»Aldrig i mitt lif», utbrast han helt förvånad, »hade
jag kunnat föreställa mig något sådant. Ni har ju haft kungar
förut, som icke känt Ert språk, Fredrik I och Adolf Fredrik
voro ju tyskar.»
»Ja, Ers Kungl Höghet», svarade Wallmark,» men de
insågo dock nödvändigheten af att lära vårt språk och
lärde det äfven.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
