Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
»Ja, inföll prinsen», jag inser den ock nu mer än
någonsin. Jag måste, jag skall lära det, och jag ger Er all den
tid därtill Ni begär.»
Detta löfte hölls dock ej och kunde ej hållas. De
viktiga riksdagsärendena och de underhandlingar med
utländska diplomater, som här förehades, upptogo så prinsens tid,
att liten eller ingen tid blef öfrig för språklektionerna.
Emellertid lofvade han dock, att vid de courer, som han gaf
onsdags- och lördagseftermiddagar och vid hvilka ledamöter
af alla stånden voro närvarande, använda frågorna i sina
»cahiers» till dem, som ej kunde franska. Han gjorde det
också, och det syntes i början gå ganska bra. Så stannade
han en gång framför en bonde, men när han kom till
frågan: »huru många kor föder du på ditt hemman», förstod
bonden honom ej, emedan han uttalade »kår», han kunde
ej lära sig uttala vårt djupa o framför r. Han ropade då
på prins Oscar, som sedermera beständigt blef hans tolk
och som, emedan Wallmark hos honom hade ordentliga
timmar och emedan han omgafs af personer, som med honom
dagligen talade svenska, inom loppet af ett år så lärt
språket, att han icke allenast med färdighet läste, utan äfven
talade det. Han kunde således vid alla tillfällen tjäna sin
fader till tolk, till stor glädje för alla de personer, hvilkas
framställningar genom honom gjordes begripliga för Karl
Johan.
Med våren 1813, då kronprinsen afreste till Tyskland
för att taga befälet öfver Nordarmén, upphörde Wallmarks
befattning såsom språklärare hos honom.
Man kan icke förvånas öfver att Wallmarks bemödanden
att lära Karl Johan svenska språket kröntes med så ringa
framgång. Franska var det dagliga samtalsspråket inom
prinsens familj och närmaste omgifning, alla inom den högre
societeten förstodo och talade franska. Prinsen hade därför
få tillfällen att höra svenska talas eller att själf behöfva
använda det. Det var då nästan icke möjligt, att han under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
