Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
kunna existera som en egen och själfständig stat. Flere
symptom af detta själfständighetsbegär hade röjt sig under
den föregående tiden. Som ett af dem kan man anse Norges
sträfvan att erhålla ett eget universitet. Det var på visst
sätt en själfständighetsförklaring i andligt afseende.
Danmark insåg det ganska väl och hade i det längsta satt sig
däremot; men då det icke längre kunde hindra
universitetets bildande, ville det åtminstone retirera med glans. Det
nya universitetet, som stiftades 1811, fick rika donationer;
utmärkta lärare från Köpenhamns universitet sändes dit, och
det uppkallades efter Fredrik den IV,
»Fredriksuniversitetet».
Om Norge ej skulle kunna vinna en själfständig
ställning, utan måste förena sig med någon annan stat, så var
det visst icke mot Sverige, som dess håg vände sig. Till
England kände det sig dragas dels genom sina
handelsintressen, det behöfde nämligen Englands manufakturalster,
emedan det själf saknade fabriker, dels och förnämligast
genom det skydd England, som var Europas mäktigaste
sjömakt, kunde lämna dess egen sjöfart, hufvudkällan till
dess välstånd och nästan villkoret för dess bestånd, på grund
af landets stora årliga behof af spannmål och lifsmedel.
Man vet, att under den närmast föregående tiden hade
underhandlingar ägt rum om understöd från England,
äfvensom att England själft ej var Norge obenäget.
Af en stortingsledamot erfor Wallmark, att en af de
kommissarier, som England efter freden i Kiel skickat för
att i förening med de af Österrike, Preussen och Ryssland
utskickade medverka till föreningens fredliga ingående, väl
offentligen gjorde gemensam sak med dem, men mellan fyra
ögon med inflytelserika norrmän förde ett annat språk.
Under andra europeiska förhållanden än de då rådande
skulle icke heller England underlåtit att högt föra detta
språk, att motsätta sig Norges förening med Sverige och
komma Norge till hjälp, så mycket mera som allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
