Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Vid samma tid skrifver en god vän till Wallmark från
Karlstad om förhållandena i Norge:
»Excellensen Mörner är omtyckt. Norrmännen äro till
det yttre mer hyggliga och broderligt artiga än tillförner
likväl härskar i landet, särdeles bland de mindre upplysta,
ännu mycket missnöje, så att tonen är långt ifrån hvad man
skulle önska. Allt ondt kommer från svenska inflytandet,,
säga de. Klagoämnena äro pro primo: att de norska
diskontsedlarna ej mottagas af regeringen i publika uppbörden,
härigenom sägas dessa sedlar ha förlorat all kredit,
misstroende och stagnation i handel uppkommit; pro secundo:
att bevakningen af gränstullen på svenska sidan är obilligt
sträng, hvilket väcker misstroende och harm hos
norrmännen och gör, att handelskommunikationen mellan båda rikena
är vida mindre nu än före föreningen; äfven lär händt, att
våra tullbetjänter någon gång gått öfver gränsen af sin
instruktion; många svenskar i Värmland anse äfven, att
den nuvarande strängheten vid svenska tullbevakningen är
orimlig och skadlig, endast ledande till förbittring; pro
tertio: norrmännen tycka illa vara, att Norge i svenska
tidningar och dagblad aldrig nämnes, då man likväl i danska
och andra länders tidningar får läsa ett och annat från detta
rike. Däremot tro de, att om eld, guld eller svafvel regnade
ned öfver Norge, skulle ingen svensk tidning säga ett ord
därom. Då jag förra gången var i Norge, hörde jag mycket
omtalas nationalhatet och fann äfven tillräckligt där, däremot
hade jag verkligen hvarken i Bohuslän eller andra svenska
orter funnit annat än en nästan nog stor och oförtjänt
aktning för norrmännen. Korrespondensen äfven prästerna
emellan i gränstrakterna är stundom mindre angenäm.»
Af det föregående synes således, att det var med ett
afvogt och missnöjdt sinne, som den norske »brodern» slöt
förening med den svenske; också brast slutligen efter nära
hundra års slitningar och misshälligheter det band, som till
det yttre sammanhållit de s. k. »brödrafolken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
