Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Wallmarks förhållande till Karl Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io3
rarement aux rois». Wallmarks grannlagenhet förbjöd
honom att begära något af konungen för egen räkning, då
han flera gånger för en eller annan vän begärt en ynnest
af konungen och äfven fått hvad han begärt. Om Karl
Johan varit mindre högsint och mindre välvilligt stämd
mot Wallmark, skulle han redan därigenom kunnat
misstänka, att Wallmarks nit i hans tjänst icke var utan
biaf-sikter, då det däremot var dennes högsta önskan, att
konungen skulle förstå, att han utan alla enskilda afsikter
vördat, älskat och i sin ringa mån tjänat honom. Den enda
kungliga gåfva, som Wallmark emottagit och bevarade som
ett dyrbart minne af sin konungs tillgifvenhet, var en större,
vackert ciselerad skrifbordsstake af silfver, som konungen
vid något tillfälle egenhändigt förärat honom.
Wallmarks innerliga hängifvenhet för Karl Johan var
oförändrad ända till slutet af hans lefnad, och han tålde ej
att höra honom klandras, ej ens att någon af hans närmaste
läste ett arbete, hvari Karl Johan smädades. Så hände en
gång under Wallmarks sista lefnadsår, att hans gamla syster,
som vistades i hans hem, roade sig med att på samma
gång, som hon stickade på sin strumpa, läsa »Karl Johan
och svenskarna» af Crusenstolpe. Boken hade hon lånat af
en granne, ty Crusenstolpes arbeten funnos naturligtvis ej
i Wallmarks bibliotek. Plötsligt hörde hon sin bror komma
och kastade skyndsamt sitt förkläde öfver boken, som låg i
hennes knä. Men Wallmark hade märkt hennes rörelse och
den förlägenhet, som målade sig i hennes ansikte. Han
frågade därför hvad det var för en bok, som hon ansåg sig
behöfva dölja för honom. Sanningen måste nu fram, och
hon fick en skarp förebråelse för att hon kunde vilja läsa
»sådan lögnaktig smörja» och kanske vara orsak till, att
boken kunde falla i händerna på någon af husets yngre,
läsgiriga medlemmar. »Jag har i mitt bibliotek tillräckligt
med goda böcker, som du kan läsa», tillade han »utan att
du behöfver gå utom hus och låna dåliga».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
