Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III
att läsa på sängen». "Jag läser den vanligen likväl ej där,
utan i nästa rum intill min sängkammare. Jag satte mig
också nu med pipan tänd, under det jag tillika
genomögnade de flere små saker, hvilka jag utgallrat och aflagt som
mitt handbibliotek. Jag hittade genast på ett nummer af
berörda tidning, lika godt hvilket, ty de äga och få alla
samma stämpel. Jag läste med innerlig förnöjelse hela
bladet igenom. Hvilka skamlösa utfall mot personer af utmärkt
förtjänst! Skönt, skönt! Hvilken ihärdig förnekelse af allt
sundt förstånd! Bättre och bättre! Hvilka eländiga
förvridningar, vrängningar, förtydningar af andras fraser och
uttryck! Det är ju alldeles admirabelt! Och slutligen: hvilka
ännu eländigare egna fraser, stil och sammanställning! O,
hvad jag är Polyfem och konsorter förbunden! I ett land,
där man får trycka något så plumpt, uselt och osnyggt,
finnes säkert en fullkomlig yttranderätt, skyddad af lagarne.
Om Polyfem gjorde någon människa till viljes, skulle jag
be honom äfven anfäkta mig i sitt blad. Det är så
smickrande att komma i hederligt sällskap, jag menar ej
herrarnas, som jag ej känner, utan i de andra herrarnas, som
antingen hängas eller på annat sätt tilltygas. Jag skulle då
också få ett namn, det vill säga ett öknamn, som herrarna
ha god råd på och ännu ej behöft välja af sina egna. Som
herrarnas paskill innehåller en förteckning öfver de bästa
nu lefvande svenska författare, skulle jag ock kunna komma
på listan och ej blifva litet högfärdig öfver denna lättvunna
reputation. Men jag vågar ej hoppas en sådan ära. Min
afsikt är ej att smäda. Jag är för liten att stuka jätten
Polyfem; jag vill blott uppmuntra honom att till trots af
alla kritiker, om han skulle få några, fullfölja sin höga
bestämmelse, sin örnflykt till vitterhetens Bedlam*. Lefve
yttranderätten! Lefve tryckfriheten! Så länge Polyfem
åtminstone skonar litteratörers medborgerliga rykte och blott
angriper deras skrifter, må han gå lös i sin kula och
understundom titta ut för att beskrattass..
* Ett bekant dårhus i London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
