Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
och hade till den äfven inbjudit Wallmark. Men som det
var just samma dag, som han råkat i onåd hos kronprinsen,
hade han ingen lust att bevista en glad middagsmåltid,
utan bad henne i en biljett under betygande af sin
tacksamhet om ursäkt för sitt uteblifvande och antydde äfven
orsaken därtill. Hon skref då till svar:
»Je suis tres fåchée. Monsieur de ce que vous me mandez,
car je suis convaincue que vous n’avez pu pêcher par
1’intention, quand il s’agit de 1’opinion d’un prince si digne
d’être admiré. Venez me voir un matin, je pars le 24 de
ce mois, mais d’ici-là peut-être serait-il possible de faire
parvenir vos supplications, du moins je souhaiterais fort de
pouvoir vous témoigner toute ma bienveillance pour vous.
Mille compliments.
Mme de Stael.
Wallmark råkade henne emellertid några dagar därefter
på en middag hos grefve v. Engeström. När hon varseblef
honom, såg hon helt förvånad ut, troligen öfver att finna bland
grefvens gäster en person, drabbad af kunglig onåd. Hon
fann sig likväl snart, nalkades honom och inlät sig på sitt
vanliga artiga sätt i ett längre samtal med honom likväl
ej utan synbar förlägenhet. Wallmark kunde ej afhålla sig
från en känsla af medömkan öfver hofförskräckelsen hos
denna litterära och frisinnade storhet. Då han vid något
tillfälle längre fram råkade omnämna denna händelse för
kronprinsen, skrattade denne däråt och sade: »elle croyait
donc vivre à une de ces anciennes cours ou 1’on fuyait un
homme en disgräce comme un pestiféré».
I slutet af maj afreste Mme de Stael med sin familj till
England, och Schlegel till Tyskland.*
* Om Mme de Stael berättades följande anekdot: Hon bevistade en
gäng en maskerad och blef tilltalad af en maskerad, men behagade ej svara.
Hon var känd för sina stora fötter, som hon vanligen sökte dölja. Den
frågande tog sig anledning yttra: Ah, Mme, je reconnais la statue au
piedestal! (Pieds de Stael).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
