- Project Runeberg -  Pehr Adam Wallmark : en tidsbild från adertonhundratalets första hälft /
138

(1914) [MARC] [MARC] Author: Clara Wallmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

Det är, hoppas jag, att hafva stoppat munnen till på de
sadduceer. När man uppträder med anspråk på att vara »sitt
folks strängaspel», hvilket säges af herr A. i följande ord:

»Min kärlek dock jag fått liksom min tunga
Blott för mitt folk, hvars strängaspel jag är,
Dess kval, dess lust, dess hopp bestämd att sjunga»,

kan man väl förvåna sig öfver, att poeten efter två års
frånvaro från fäderneslandet uppträder med poesier af denna
beskaffenhet, i hvilka intet stigande röjes utom i inbilskhet
och platthet».

Atterbom hade i sista afdelningen af Poetisk kalender
1821 skrifvit en vacker dikt »Fridsropet», som kan anses
såsom ett fredsförslag. Han säger däri:

»Vare förbistringen slut. Lärom hvarandra förstå!
Sverige det fordrar af oss, och eftervärlden det fordrar,
Njugg i sitt lönande pris, hård i sin straffande dom».

Denna högsinta dikt upptogs icke väl i någotdera af
de båda vittra lägren. Hammarsköld ansåg den som »ett
kryperi för vederbörande», och Wallmark sade sig mot sin
vilja nödsakad att anse den som ett skämt. Han besvarade
den med en »Hälsning till den nya skolan af en broder i
Apollo», hvilken hade till motto följande rad i Fridsropet:

»Själfva den ringaste gök äger sin kraft, sitt behag».

Några utdrag därur kunna här anföras:

»Hell den siarens ord! Hell strängaspelet i Norden!
Lyssnande märkom därtill. Bröder, förnimmom vårt lof!
Han, vår mästare, själf den störste af sjungande gökar,
Bjuder ock vördnad för oss, ringare gökar än han.
Själf en makalös sol, i härligt strålande klarhet,
At drabanternas mängd delar han dock af sitt ljus.
Ja, hvarenda af oss har kraft och behag.: det är afgjordt.
Tviflar någon därpå, genast bevisar jag det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:29:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pawallmark/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free