Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Redan för ellofva år, i raskaste ynglingaåldern,
Trädde vi dristigt fram, sade till Sveriges publik:
Allt hvad i vitter konst du älskat förr och beundrat
Är trivialt sens-commun. Snille — det äga blott Vi!
Nu, ej ynglingar mer, vi samma lära försvara
Trots hvarje granskares näpst, trots hvarje läsares skratt.
Kraft vi ägt att krossa de slafviskt tryckande bojor,
Hvarmed en stark fantasi tyglas af smak och förnuft.
Förr det sunda förnuft blef ansedt för herre i huset,
Och fantasin för dess fru, lydande vänligt sin man.
Tvärtom hos oss: förödmjukade herrn nu sitter på svältkur,
Medan yppiga frun dagliga gästabud gör.
Ty ju mera förstånd, dess mindre geni är vår skolas
Allt upplifvande tro, första väsentliga grund;
Hvaraf följer så klart, att Leopold icke är snille:
Aldrig han diktat en rad utan en tanke däri.
Detta nog om vår kraft. Nu någa ord om behaget.
Ar då ej allting behag i vår naturpoesi?
Sjunga vi ej om kärlek och blomster och själar och skyar,
Dalar, skuggor också, källor, genljud och kval?
Sjunga vi ej om »späda sagor» och »barnsliga ekar»,
Englar och sippor små: Ack, allt så sött, Ack, så nätt!
O, hvad ljuflig musik i ping-pang-klingel sonetten.
Och våra rim — som vi själfva i huldfast trohet förenta —
Älska så hjärtligt hvarann, hyllande dragningens kraft.
Strålar själens »förtjusning», så eldas i blinken »berusning»,
Ögats »ljusning» därnäst, lugn och »brusning» till slut.
Så vår ande framklingar evigt tjusande sånger,
Kraftfull och ljuf på en gång: fäfängt beskrattar man oss.
Palmen är vår: en högre vishet ljuder i sången,
Sedan det sunda förstånd därifrån jagades bort.
Den långvariga striden började emellertid trötta såväl
iken som de stridande själfva. Uppsaliensarna voro fred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
