Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Wallmarks sista tidningsföretag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
firman trott mig finna, att regeringen vill ha regeringspress,
detta oaflåtliga regeringstarf i pressfri stat». Han önskar
äfven, att regeringen icke af fruktan för motparten måtte
rädas umgänge med regeringsbladet. Han utlofvar bidrag
dels af egna produkter, dels af öfversättningar af eller
anvisningar på sådant i utländska blad, som kunde vara
tjänligt att införa. Då han längre fram af Wallmark fått höra,
att denne alls ej understöddes af regeringen, skref han:
»Af Edert bref inhämtar jag, att vi äro i båda lägren lika
oförbätterliga. I båda försmås det öfriga Europas mest
antagna teorier. När regeringspersonalen — dels af enfaldig
romantism, dels af själfvisk och klenmodig skygghet —
befarar kontakt med regeringsbladet, såsom om detsamma
vore pestifererande, blifver all regeringspress ogagnelig om
icke omöjlig. Vid detta nya rön har jag hunnit gränsen af
mitt nit i ämnet och af all min verksamhet. Må de då låta
Aftonbladet eller någon annan tidning bli kung i Sverige.
Det händer, och dessa utopister och egoister bli icke
omvända ändå — Aldrig mer spiller jag ett ord eller ett
penndrag på dessa obotfärdigas omöjliga omvändelse. Med mina
bidrag till Post- och Inrikestidningen fortfar jag ändå, så
länge bladet förestås af den, som efter den 20 juni 1810
förblef frimodig, då hans rutor klingade och alla darrade».
Det krig, som började mot Posttidningen, fortfor nästan
oafbrutet under två år. Det var ett sannskyldigt fälttåg,
företaget af några tidningskämpar för att tysta en obekväm
motståndare. Allt efter omständigheterna gåfvos åt tidningen
alldeles motsatta färger. Ena gången, då man misstänkte,
att regeringen påverkat någon uppsats i tidningen, hette det,
att tidningen var »regeringens organ». En annan gång, om
där förekom något yttrande om regeringen och dess
medlemmar, som icke var af positivt berömmande art, kallades
tidningen »regeringens fiende, som dref en opassande
opposition». Då några af pressens yrkanden eller verkliga
agitationer, såsom att endast »erkändt liberala> borde få plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
