Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l6
uttömma alfabetet, fästade jag icke förr än nu
uppmärksamhet vid detta E. Jag fann nu ett vackert poem/ som
då det var af dig, mycket gladde mig och hvaröfver jag
lyckönskar dig, min käre son. Detta poem är mig en borgen
för att du väl en gång får din »slarfva med i den byken»,
fast jag ej kommer att upplefva den glädjen».
I februari var Wallmarks skrift färdigtryckt, och han
anmodade då sin son att å hans vägnar öfverlämna exemplar
däraf till konungen, prinsarna samt åtskilliga af hans ännu
i Stockholm kvarlefvande vänner. Därefter tillägger han:
»Med nästa post väntar jag från dig underrättelse om
exemplarsafiämnandet, samt huru du och de emottagits,
sedan afbidar jag i lugn tidningarnas omdömen. I
Aftonbladet förmodar jag, att jag blir hårdt angripen; det är dock
under den förra redaktionens tid, som det visat sig hätskt
mot Karl Johan, och magister Sohlman har egentligen
ingenting att därmed skaffa».
Bibliotekarien Arwidsson skref efter erhållandet af
skriften: »Du är en beundransvärd man, högtärade broder, som
vid öfver 80 árs ålder kunnat göra en så rask, stor och
krigisk pojke, som dina »Historiska beriktiganden». Den
som kunde det vid 66 VJ»
Bernhard von Beskow skref d. 8 mars 1858: »Med
särdeles fägnad mottog jag din vänskapliga skrifvelse af
den 26 febr. jämte det vackra försvaret för Karl Johans
minne. Det är i dag själfva årsdagen af den store konungens
bortgång. Hans ärofulla bana och odödliga förtjänster om
Brödrarikena tolkas i denna stund af en annan ädel stämma
vid Fyris stränder. Vi kunna då lyckligtvis säga, att han
hvarken är glömd eller otackad bland sitt forna folk, ehuru
outtröttlig smädelsen varit att skända och svärta hans minne.
Att fullkomligen tillrättavisa och nedtysta belackarnas fort-
* Infördt i Ernst Wallmarks lilla diktsamling: »Från ungdomstid —
vid höstetid».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
