Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
af låga och egennyttiga bevekelsegrunder. Men så
orättvisa äro i allmänhet omdömena, att den afundsamma
medelmåttan, som fäller dem, och själf borde klandras, emedan
den intager förtjänsternas rum, oftast går fri, under det
att anklagelsen för »låga bevekelsegrunder» drabbar den,
som genom framstående egenskaper, uppenbarade i
verksam handling, väckt hans afund. Wallmark hade sett
många af sina motståndare och belackare, litteratörer och
icke litteratörer, som han måste känna sig öfverlägsen,
vinna ärebetygelser och offentligen hedras;om han
därvid kände sig tillbakasatt, hvilket många af hans vänner
ansågo honom vara, hörde dock ingen honom yttra någon
afund eller klagan häröfver. Om han icke lyckats vinna
den »afundsfria lycka», som i ungdomen hägrat för honom
såsom det mest eftersträfvansvärda, kände han dock vid
en återblick på sitt långa ofta så mödosamma lif en djup
tacksamhet mot Försynen för det mått af jordisk lycka,
som blifvit honom beskärdt. Att han i motgångens dagar
sökt och funnit tröst, där den allena står att finna, därom
vittnar följande vers i en af honom författad psalm med
öfverskrift
»Tröst i motgången».
Herren ser till den betryckta,
Herrens ord i all hans nöd
Är hans tröst, hans fötters lykta,
Sorgeöknens Mannabröd.
Intet kval kan skada mig,
Jesu, fast i tron på dig,
Under skölden af din lära
Nöd och död mig ej förfära!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
