Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Sikelös kust och ej ville vända mot Norden igen, förr’n han
vunnit sig åter fartyg och gods.
Gunhild
häftigt.
Är det sant?
Lugnare.
Dock — lika godt! Du talar ständigt om svek. Så hör
då äfven Arnljots ord vid vårt afsked: »Den dag jag icke längre
synes dig den ypperste af alla Jämtlands män, vare vårt löfte
löst, om så du önskar.»
Unn.
Och du har önskat det?
Gunhild.
Min faders vilja var det — och min egen.
Unn.
Dig syntes Gudfast förmer?
Gunhild.
Ryktbar och rik kom han hem från sin väringstjänst i
grekernas land, fick höfdingadöme och mycket att säga i Jämt-
land. Om Arnljots färd spordes intet.
Unn.
Åjo. Men Arnljot har aldrig älskat att skryta och köper
sig icke skalders ros. Han öfvar ej heller vanliga dåd. Ej rå-
nar och dräper han värnlöst folk, ej plundrar han fredliga stä-
der och skepp. Slikt kallar han trälars och nidingars färd.
Men han värnar den svage, som saklöst förföljs, och skyddar
ärliga köpmäns id, och sitt gods har han vunnit i ärofull fejd
mot mäktiga sjöröfvarhöfdingars band och fruktade illgärnings-
män. Och du, som prålar så ofta därmed, att din husbonde
tjenat hos Miklagårds kung, du vet dock se’n fordom, att Arn-
ljot aldrig lyder en annans ord! Hans frihet och kraft är det
högsta han vet — han aktar sig jämlik en konung!
Gunhild.
Ja, stolt, det är han — i tankar och tal. Det är visst hans
enda mödernearf. Men hvar var din stolthet den gången, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
