Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
hirdman — och föll vid Svoldern. Din syster delar i obygden
än sin fredlöse husbondes lif. Sist såg jag Gudfast Grimsson
aktas mer än Arnljot Sunvisson. —• Säg, kan du nu förstå mitt
hopp, min längtan? —
Arnljot
liksom vaknande.
Min fader — han, den ädlaste —
Plötsligt.
Slikt kräfver hämd!
Unn.
Ja, allt må hämnas, Gunhilds svek och alla onda ord!
Arnljot.
Moder, nu ser jag mitt värf! Min faders minne, ättens
frejd, min längtan hem, min frihetslust — allt sig enar i samma
syn, allt manar mot samma solblå fjälltopp — och dit vill jag
nå i dag!
Unn.
Arnljot, min stolte, min herrlige son!
Omfamnar honom.
Arnljot.
Men lär mig så de råd, I lagt!
Unn.
Sigurd skall yppa dig allt! Skynda till honom!
Båda ut, högra, medan Gudfast Grimssons folk blir synligt på vänster sidan.
10.
1 detsamma träder Östmund, följd af lurbiåsarna, ut på gudahofvets trappa
och blickar mot solen för att mäta tiden.
Gudfast
kommer från vänster.
Goddag, svärfader! Vi gå här i bidan på tingblåsningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
