Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Arnljot.
Då ljuger man som du, när du lockade Gunhild.
Gudfast,
i det han försiktigt söker skydd mellan sina män.
Icke tarfvades lögn därtill. Fler än hon ha nog sett, hur
blyg du är ibland kvinnfolk. De veta knappt, om du själf är
karl eller kvinna.
Arnljot
i vild vrede.
Så vittna du om min mandom!
Med dessa ord springer han fram och stöter sitt spjut i Gudfast bröst. Från båda
sidor störta män fram för att hindra dådet, men hinna ej och vika förfärade tillbaka.
Gudfast faller genast död ned, rifver i fallet omkull en del af vibanden och bestänker
domsplatsen med sitt blod. Nämd och lagman resa sig.
Arnljot
återtar sin förra ställning och blickar med ljungande ögon omkring sig.
Så häfdar Arnljot Sunvisson sin heder!
Menigheten
utom Sigurd, som står stum och bestört.
Detta är nidingsdåd! Fröjshofvet skändadt, tingshelgen
kränkt, skymfad vår heligaste lag!
Tingstjenarna föra ut Gudfasts lik.
Arnljot.
Eder lag helig! Ha, ha! Så mena svaga och fega. Allt
hvad de ej våga göra, räkna de upp och kalla det lag. I rädsla
rota de sig samman mot alla fria och starka och nämna sig
samfund. Sin svaghet och feghet känna de godt, men skylla på
Thor och Fröj.
Menigheten.
Nej! Tig! Hör! Nu smädar han ock våra gudar!
Arnljot.
Gudar! Hvem tror på gudar? Ingen af Eder. När I fruk-
ten för oår och ofred — andra olyckor kännen I ej — söken
I stilla eder ängslan med blot till blinda beläten! Haden I alltid
äring och fred, snart vore gudarna glömda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
