Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Arnljot.
Ja — jag hade ej Olav Haraldssons lycka.
Unn
segnar ned med ett halfkväfdt rop.
Arnljot
släpper sitt spjut och stöder henne.
Moder — moder — hvad fattas dig?
Unn.
Jag dör — och hvi skulle jag lefva? — Mitt sista hopp —
svek — Arnljot —
Dör.
Arnljot.
Moder! — Hör mig!
Hon är död.
Sakta.
Lägger henne ned.
Allt i samma stund!
Knäböjer.
Springer upp.
Så drog jag då hem för att möta min ofärd!––- Och dock!
Jag var varskodd. Så länge jag minns, har jag hört i min själ
som en varslande sång: en dag skall du kämpa mot sorgen, som
sofver djupt i ditt bröst! — Vaknade hon nu? — Så vill jag
kämpa — i tron på min kraft! — Må de döma mig fredlös —
nu först kanske jag finner den fred, som kan fjättra mitt
sinn. — Ja, bort från lågsinnad bygd till skogarnas djup vill
jag draga! De vinkade mig nyss — väckte min längtan —
gömma törhända min sista, min bästa frihet — —
Försjunker i åsynen af den döda.
13.
Arnljot.
Gunhild
kommer sakta in från höger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
