Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Ja.
Gunhild.
Arnljot.
Alltså äfven dig har han dårat, konungen utan rike?
Gunhild.
Han har lofvat mig skydd.
Mot hvem?
Arnljot.
Gunhild.
Mina fränder blefvo mig gramse i våras, när jag böjde knä
för konungens prest och afsvor åsatron. Nu vilja de taga barnet
ifrån mig. Därför flyr jag — men vet icke vägen —
Arnljot
kastar en hastig blick på det sofvande barnet, allt mer uppröi d,
fast han söker synas lugn.
Olav Digre drager din håg?
Gunhild.
Hindra mig ej med frågor! Säg, vill du visa mig vägen?
Arnljot.
Nej, vid min styrka, det vill jag ej! Jag är led vid att föra
folk till Olav. Nu skall man stanna hos mig. Du blifve den
första!
Gunhild
rycker till, men kufvar sin vaknande ängslan.
Du har visst glömt, hur vi skildes sist.
Arnljot
slår om.
Ja, jag har glömt! Du bad mig en gång — jag kunde ej
då. Nu kan jag. — Gunhild! — Svindeltung bryter en bölja af
eld in öfver min själ! Jag känner det: ännu är du mig kär som
den kväll i blommande midsommartider, då vår älskog första
gången fann ord — säg, Gunhild, minnes du den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
