Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Vaino.
Ja, så har Ubma sagt, att hans sejd skulle verka.
Arnljot
sakta, sedan allt häftigare, medan en dyster eld, som af lurande vanvett, börjar
brinna i hans ögon.
Mina lönligaste tankar! — Ja, det är sant: synen, sången
— allt var mitt eget, välkändt och ändock nytt! Jag ljög för
mig själf i långa år och stred en dåres strid för min lögn! —
Nu är det sagdt! — Allt springer sönder i flisor och flarn —
allt ser jag dö. Mina stoltaste tankar tvinna sig i kramp som
sönderskurna ormar — mina hetaste drömmar skräna i ångest
som trälar som brännas inne! — Det svartnar för ögonen —
hjärtat rycks ur mitt bröst! — Gräsligt är kvalet att krossas af
ödets störtande block — knotorna knastra — senorna slitas —
Hvar finnes hjälp för mitt ve!
Med ett doft rop böjer han sig bakåt som i kramp, störtar till marken och blir
liggande som död.
Vaino
kastar sig öfver honom.
Herre! Arnljot! Älskade! Dö icke! Vakna! —
Saktare.
Nej — vakna ej än! Låt den dödsdömda sameflickan hvila
en stund vid darons bröst! Låt den stunden af lycka bli
hennes lön!
Ubma
sticker upp hufvudet öfver backens rand, men försvinner strax igen, när han
märker, att Vaino sett honom.
Vaino
springer upp.
O, milda Sarakka, mäktige Radien! Mitt hjärta stelnar af
skräck!
Ilar omkring, spejande åt alla håll, återvänder därpå till Arnljot.
Herre! Vakna!
På knä, sakta.
Ubma — Ubma kan komma!
Lutar sig öfver Arnljot och kysser honom lidelsefullt.
Arnljot. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
