- Project Runeberg -  Arnljot : handling i tre akter /
91

(1910) [MARC] Author: Wilhelm Peterson-Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

91
15.
Kungshärens rop växer plötsligt i styrka och närmar sig. Tore Hund ger tecken
med sitt svärd, bönderna uppstämma sitt härskri och storma öfver scenen. De
mötas af kungshären längs högra scensidan. Starkt vapengny och vilda rop fylla
luften. Bönderna vika, striden flyttar sig öfver till vänstra sidan och vidare ut.
Längst fram i förgrunden kämpar konungen, omgifven af sköldborgen, i hvilken
Arnljot går främst under märket; efter honom Göka-Tore, Aflo-Faste och skalderna.
Sköldborgen råkar i någon oordning. Två bönder rusa fram och anfalla konungen.
Arnljot, som oemotståndligt huggit sig fram genom fienderna, har kommit långt
före. Han vänder sig om, upptäcker konungens fara, skyndar till och sårar båda
angriparne till döds med sitt spjut och sitt svärd. I detsamma träffas han af en pil
i bröstet och släpper spjutet för att gripa åt hjärtat.
Olav
nu åter skyddad af sin vakt vänder sig ifrig och hänförd till Arnljot.
Du börjar ståtligt, Arnljot! — Hvad? Är du sårad?
Arnljot.
Ja. Detta var visst både början och slut. En pil fann
vägen till mitt hjärta — liksom du, konung.
Olav.
Arnljot, vän! Skynda till Gunhild! Hon kan läka.
Fienderna tränga åter på.
Haf tack, du tappre! Jag skall icke glömma! Väl mött
efter kampen!
Stormar med hela den öfriga hären ut åt vänster; striden rasar från detta ögon-
blick utanför scenen under härrop, lurstötar och gny, än närmare, än mera aflägset,
medan sårade gång efter annan vackla över scenen åt höger och folk från Stiklestads
gård kommer med bårar och hämtar en del af de fallne.
16.
Arnljot
gör ett försök att följa efter, men förmår ej.
Ja, detta är döden! Jag visste det: den dag jag ej längre
tror på mig själf, är min saga slut.
Sjunker ned vid en sten.
Har jag nu blott frälst hans lif, är jag nöjd. — Till
Gunhild bad han mig gå — —? Vägen till henne var tung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:30:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pbwarnljot/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free