Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Arnljot.
Ja! Olav är död och kallar sin vän. — Jag kommer, min
konung!
Rycker ut pilspetsen ur sitt bröst, segnar ned på knä, mottagen af Gunhild.
Gunhild! — Farväl!
Kysser henne, låter ett ögonblick hufvudet sjunka mot hennes skuldra, men höjer det
genast åter med ett förklaradt uttryck.
Gunhild, känner du ej — hur vi lyftas — sväfva — österut,
bort öfver skogar och moln genom gyllene rymder! — Nu nå
vi Ärefjällets topp — hela Jämtland blånar inunder oss —
Storsjön glittrar i fjärran! — Och Oviksfjällen och alla fjäll stå
snöskimrande blå — som jättar i brynjor af silfver och stål på
vakt om vår fagra hembygd! — Gunhild — hälsa — Jämtland!
Dör.
Gunhild
lägger honom sakta ned mot stenen, sluter hans ögon, kysser hans panna, reser sig,
går åt höger och vinkar med sin slöja.
18.
Sigurd, Bård och Heming med följe komma från höger. Vid åsynen af den fallne
stanna de bestörta, tigande.
Sigurd
sakta.
Är han död?
Gunhild
böjer jakande på hufvudet.
Sigurd.
Så ha vi fått hans svar och kunna vända tillbaka! Nu
vägrar han ej att följa oss.
Till följet.
Gån, bringen oss en af de bårar, som tillredts för sårade
kungsmän!
Några af männen ut till höger. Stridsgnyet höres åter närma sig. Alla stå för-
sjunkna i anhlicken af den döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
