Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låta sig fängslas af fägrings makt,
sänkas i sinnenas sällhetsras,
bländas af glittret från flyktiga formers
evigt böljande haf.
Det ljusnar allt mer.
Vi äro glittret, vi åro böljorna.
Ve den dåre, som vågar att trotsa,
vägrar att lyda vårt lockande bud!
En ked af lidanden länkad
jordelifvet honom skall varda.
Rassla hon skall med en klang
af tandagnisslan och snyftande ston,
när hans sjudande blod
våndas vildt i försakelsens fångsel.
Tvåfaldt ve den vansinnige,
som en gång bunden i våra garn
och kysst af vår drottnings läppar,
vänder åter till det som han svek!
Vägen går öfver lik.
Dödens han är.
Dimmorna ha nu skingrats och ljuset vuxit så
i styrka att hela nejden kan tydligt urskiljas. Man
ser en mindre haf svik; på dess bortre strand Solö slott,
på den hitre en våg, som leder dit rundt viken. Ute
i vattnet en stenhäll. Invid land en båt.
Tärnorna, hvilande kring stenhällen, vaggade af
vågdyningar, fortfara att sjunga:
Nej, I jordens söner och döttrar,
lyssnen lydigt till våra lagar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
