Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Ett år senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ju vissare I liten däruppå,
med desto större makt han draga skall
sin gifvare till denna nejd tillbaka.»
Så lödo prestens ord. Det är min kraft,
min själs förtröstan, som skall Waldemar frälsa.
Men ack, hvar stund min svaghet mera blottar:
Jag kan ej hoppas, mäktar icke tro,
sä länge än hans öde dunkelt ärl
stiger upp
Ett år har redan gått i oviss bidan.
Min ungdom svinner och min tid förtärs —
Därute drager lifvet stolt förbi
med bröllopsgillen, sång och sommaijubel!
Ut vill jag — ut, att mina bojor kasta
och blomstersmyckad blanda mig i vimlet —
Förgäfves!
Ringen i häftets djup min hand och fot
förlamar. Uti minnets cell som fånge
jag är till evig hopplös väntan dömd.
sjunker ned med ansiktet gömdt i sina händer.
ft\\ TOiesa inträder sakta utan att Ingrid ser upp
Ack, barn, låt ej din tanke ständigt stinga
på nytt i detta sår, om det skall grol
3norit> reser sig åter
Blott döden, moder, skingra kan de kval,
som efter Edra råd mig själf jag redde,
när af min hand jag trohetstecknet drog!
fru IRiftidda
I sorg och grubbel fånget är ditt sinn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
