Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Minnesteckning]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skådeplatsens vänner. Men om, som det heter i en af dessa
skrifter, då han fattade sin violin eller höjde sin stämma:
”Lifvet han tvang oss att hänryckte glömma
Och att oss tro på Elysiens strand,”
Lyran har tystnat: — de himmelska toner
Sväfva för minnet i hviskande ljud;
Och med Serafernas vingade bud,
Höja de sig öfver stjernors regioner.
Hemskt, med stormvindens fart, flög härjaren fram utur natten,
Svängde sin hvinande glaf: död var dess rysliga ljud.
Snart den Thalia! mot din och Euterpes gunstling sig vände,
Sänkte sig djupt i hans bröst: Vänner! han är icke mer! —
Så en skördares hand de mognade frukterna plockar
Och med sitt byte förnöjd, skyndar till aflägsna land.
Grafvens nattliga lugn nu kring den älskade råder:
Glädjens lysande hem sorger och mörker bebo.
Men jag hör din stämmas silfver ljud.
Hur de gjuta tröst i vänners hjertan;
Van att tjusa bort den mörka smärtan,
Följer hon ännu vår känslas bud:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
