Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Om Linköpings gymnasium och trivialskola 1693—1711 jämte en blick på stiftets öfriga läroverk (G. Westling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggmästare hvardera 1. Äfven det följande året insattes
intet barn af adliga föräldrar i skolan. Det synes, som de
adlige fäderne inom stiftet ännu bibehållit barnalärare i sina
hus, och i stället försågo äfven nu bönder och prester
skolan med flertalet af nya lärjungar. Men 1705 inträdde
tvänne barn af frälsebörd i skolan, bönderna sände emellertid
12 och presterna insatte 8. Också 1706 intogos ett par
adliga barn, men frälseståndet förblef äfven sedermera under
den här afhandlade tiden ytterst fåtaligt representeradt[1].
Socknegångar och öfriga underhållsmedel. Enär
läroverken förnämligast blefvo befolkade af söner till personer,
hvilkas samhällsställning icke plägar vara förbunden med
något större mått af denna jordens goda, så instälde sig
behofvet af understöd rätt tvingande för de allra fleste, och
socknegången förblef en inkomstkälla, som måste fördragas,
så vida icke möjligheten skulle afskäras för de fattiges barn
att tillegna sig tidens skolbildning. Skolordningen af d. 31
jan. 1693 medgaf därför uttryckligen socknegång åt de
torftigaste bland skolornas ungdom, och genom ett särskildt bref
af 29 nov. samma år inskärpte k. m:t skolordningens bud,
att vid utdelningen tillbörlig hänsyn skulle tagas såväl till
ynglingens oförmåga att denna förmån förutan fortsätta
studierna, som ock därtill, att han egde nog begåfning att draga
gagn af skolundervisningen[2]. Biskop Spegel visade sig själf
mycket mån därom, att fattigdomen ej kom att qväfva mera
lofvande anlag, och förmanade allvarligt t. ex. vid 1695 års
prestmöte de samlade pastorerna, att de måtte "öfvertala
sina åhörare att tillgodose de fattiga skolbarnen lika mycket
nu, som när de gingo 4 gånger om året"[3], hvilken förmån
den nya skolordningen inskränkt till allenast 2 gånger. Denna
biskopens förmaning hade sin grund i presterskapets
allmänna farhågor, att skolungdomens intägter skulle blifva allt
för knappa hädanefter, och denna fruktan hade blifvit öppet
uttalad af presterskapet vid det riksmöte, som sammanträdde
i nov. samma år författningen utkom, och föranledde
slutligen konungen att d. 4 nov, 1695 utfärda en allmän
kungörelse[4] af likartadt innehåll med biskop Spegels förmaning
föregående sommar till sitt presterskap.
Ett bevis för såväl den allmänna fattigdomen som
konsistorii liberala sätt att tolka skolordningens bud om en sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
