Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fria lekar.
15
räckligt, få svårt att bevisa detta. Visserligen är det
sant, att själfva vintern med sin snö och is väcker
leklusten, men hela höstterminen och en god del af
vårterminen ligger leken nere.
De ynglingar, hos hvilka lekbehofvet gör sig
kraftigare gällande, måste söka tillfredsställa detta på egen
hand. De bilda klubbar, fotbolls-, cricket-,
idrotts-säll-skap och allt hvad de heta. I denna privata
lekverksamhet ligger intet ondt. Det är bättre att så använda
en ledig eftermiddagsstund än att hänga öfver s. k.
roliga böcker, en sport, för hvilken man tycks hafva
godt om tid, men som hemmen borde absolut förbjuda
under lästerminen. Ungdomen behöfver helt säkert
hvarenda fri minut att tumla om i friska luften.
Men det är så med dessa klubbar, att de lätt
urarta till sports-klubbar en miniature med snobberi i
kostymer, redskap och lekregler; att ytlighet och flärd
lätt innästla sig. Och mer än en gång har det
upptäckts, att i dessa föreningar jämte deras ordförande och
sekreterare äfven fungerat en klubbmästare. Sådant
borde kanske förekommas, och det skedde bäst genom
att skolan intresserade sig för och själf organiserade
lekarne. De privata klubbarne må gärna existera, det
skadar ej ; men de böra stå i en viss, om ock lätt
korrespondens till den allmänna lekinstitutionen.
Det finnes ej i Sverige en traditionel
lekverksamhet, som gått i arf från släkte till släkte. Att
forn-svensken varit en väldig idrottsman, veta vi. Men våra
förhållanden hafva utvecklat sig så, att föga rum funnits
för den harmlösa leken. Vårt folk har under sekler
styfnat i vapen, och förskolan till våra kontinuerliga
krig hafva varit fäktsalen, exercishedarne och
jaktmarkerna. Våra lekar voro vapenlekar. Med detta sekel
har anledningen att så flitigt som förr öfva sig i vapnens
bruk betydligt minskats, och andra lifsvillkor hafva kräft
en annan uppfostran. Denna har blifvit, såsom helt
naturligt var att vänta, kanske väl ensidigt andlig.
Ökade bildningskraf, som samhället ställer på individen,
sträng verksamhet i det praktiska lifvets tjänst hafva
skjutit åt sidan intresset för kroppsliga idrotter. Efter
ett enerverande dagsarbete i instängd, förskämd luft
söka de fleste äfven sina förströelser inomhus. Ja, äfven
kroppsöfningarne, hvilka till stor del bestå i gymnastik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
