Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några skolminnen och skolpoj kstankar. 109
piskt, och det skulle ej här funnit plats, om jag ej tyckte,
att det visar, hur grundligt äfven en rättskaffens lärare
lian . glömma, att han »företräder faders ställe», och hur
ömkligt maktlös han därvid står inför hvarje uppgift, som
går ut på något annat och mer än den vanliga
ordnings-disciplinen.
Från dessa små anmärkningar om
rättsundersökningen kommer jag till ett par frågor om bestraffningen i
skolan. Den mest mångomskrifna frågan är frågan om
kroppsstraff. Jag skall till en början tillåta mig några
anmärkningar om den. Det har nyss på ett möte sagts,
att skolpojkar bruka tycka bra om lärare, som måttfullt
använda kroppsaga, och det stämmer i det hela med mina
minnen. Jag skall försöka förklara denna pojkopinion.
Såsom alternativ till kroppsstraffen föreslås,
föreskrifves och användes hufvudsakligen i mindre
allvarsamma fall nedflyttning, utvisning eller dylikt, åsyftande
att väcka den felandes »blygsel och ånger», såsom
skol-stadgan uttrycker sig. Vid alla dessa blygselstraff är
emellertid att anmärka, att blygseln eller skammen i och
för sig icke har högre etiskt värde än fruktan för
kroppslig smärta, och dessutom har man härvid en mycket viktig
men ofta mycket svårberäknelig faktor att räkna med,
nämligen kamratopinionen. Vid allvarligare förseelser
användes hufvudsakligen rapporter antingen till rektor
omedelbart eller till målsman, i hvilket senare fall förseelsen
vanligen för bättre minnes skull protokollföres såsom
»anmärkning». I båda fallen är ju noga taget frågan om
bestraffningen endast undanskjuten och öfverlemnad i ena
fallet åt rektor, i andra fallet åt fader eller målsman.
Själfva detta undanskjutande har emellertid sina stora
betänkligheter. Barnet fordrar af sin öfverman, att han
skall råda på grund af sin personliga öfverlägsenhet, och
allt vädjande till andra auktoriteter är från barnets —
eller åtminstone pojkens — synpunkt en kapitulation;
resultatet kan bli fruktan för den tillkallade, men svårligen
respekt för den stackars hjälpbehöfvande. I synnerhet
gäller detta, om den rapporterade förbrytelsen är en
förolämpning mot läraren personligen. »Skall inte en karl
kunna hålla en pojke ifrån lifvet på sig, utan att rektor
skall hjälpa honom?» Härtill kommer, att bestraffningen
genom rapport till hemmet verkar mycket ojämnt. En
pojke, som förut är bortskämd, hittar nog på något sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
