- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettioförsta årgången. 1895 /
110

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några skolminnen och skolpoj kstankar. 110

att inför far och mor bortförklara det hela, men den redan
förut för strängt hållne, som ju behöfde mild behandling,
blir nog äfven nu mer än behöfligt hårdt tillrättavisad.

Men detta är ändå inte den värsta sidan af
anmärkningsstraffet. I ali faderlig uppfostran är förlåtelsen en
hufvudfaktor. Förlåtelsen står emellertid i nästan
oförsonlig motsats till protokollförandet. Dess lösen är: »Jag
vill utstryka dina missgärningar och komma dina synder
intet mer ihåg». Förlåtelsen är nödvändig, om det band,
som lossats genom brottet och straffet, skall kunna
återknytas. Utan den kan man visserligen åstadkomma en
trälaktig fruktan, en stram gardistdisciplin, men icke den
af vördnad och kärlek blandade känslan, utan hvilken
ingen lydnad i etisk eller åtminstone kristligt etisk mening
är möjlig. — Då bestraffningen varit en anmärkning kan
visserligen förlåtelsen ta form af dennas utstrykande i
bokstaflig mening, och ett sådant utstrykande kan ofta
nog vara väl motiveradt, men äfven med försiktighet
använd innebär denna utstrykningsmetod alltid en minskning
af anmärkningsstraffets aktuella effekt, en frestelse att
»synda på nåden». Å andra sidan, om skäl förefinnes att
låta anmärkningen stå kvar, så kommer själfva
bestraffningen oftast alltför långt efter brottet, då far och mor
och farbröder och tanter skola se terminsbetyget*). Men
efter några månader har en pojke intet samvete öfver
sådant, som på något sätt kan hänföras under rubriken
okynne. Äfven om detta varit långt drifvet och
bestraffningen således afgjordt rättvis, så vill det mycket till,
om inte pappas och mammas och farbrors och tants
missnöje snarast skall framkalla bitterhet mot den lärare, som
för en — på afstånd betraktadt — så liten sak ställt till
så mycket väsen.

Detta är, tror jag, förklaringen på, att lärare, som
vid behof anlita kroppsstraff, äro mer populära bland
lärjungarne, än de som slösa - med anmärkningar och
nedsatta sedebetyg. Kroppsstraffet har onekligen framför
dessa straff-former tre viktiga företräden, nämligen: 1) att
utgöra ett uttryck af lärarens personliga öfverlägsenhet
(visserligen blott den fysiska, men äfven den sidan af
människan är från barnets synpunkt icke oväsentlig); 2)

*) Som bekant är vid åtskilliga läroverk terminsbetyget den
enda formen för regelbundet meddelande mellan skola och hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1895/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free