Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några skolminnen och skolpoj kstankar.
113
i alla fall vägen icke lång till förra terminens kurs, och
där var det lätt att få mig grundligen under isen. Jag
hörde således alltjämt till dem, som »tyngde på
undervisningen». Nå var det då verkligen ingen som märkte,
hur det förhöll sig? Jo i terminsbetyget hade jag af en
lärare fått kunskapsbetyget höjdt ett steg förbi godkänd
och när jag 11 år efteråt såg i examenskatalogen, fann
jag, att både han och en eller två andra velat bestå mig
vackra flitbetyg därjämte. Jag är dessa herrar ytterst
tacksam för, att de satt sig in i min ställning och velat
inse, hur svårt det verkligen var att komma på fötter
igen efter mitt grundliga nederlag. Men jag skulle varit
dem tiodubbelt tacksam, om de låtit mig höra ett enda
uppmuntrande: »Rättså! några karlatag till, så skall du
få se det blir bra igen». Ty det är en förkrossande och
förlamande känsla,man erfar, då man känner, hur hvarje
felsteg föres i räkning till de gamla skulderna, under det
sträfvandet till ett bättre förblir obemärkt. Sådant kan
krossa en man, och det är afgjordt för mycket för ett
barn. Och jag är icke ensam om denna erfarenhet. Ett
par år senare upptäcktes ett inom den klass jag tillhörde
anordnadt dryckesgille. »Ordningsmannen», som deltog,
hade utsetts till arrangör, och fick därigenom skenet emot
sig att ha dragit klassen med sig, ehuru han egentligen
icke hade mer skuld än vi andra. Gillet tillhörde
nämligen skolans traditioner. Följden var, att under återstoden
af hans skoltid hvarje ord han hörde af vissa lärare
uttalades med en ovillig ton och beledsagades af en ovänlig
blick, och det var häpnadsväckande med hvilken hast en
hurtig och intresserad skolyngling förlorade allt
lefnads-mod och ali arbetshåg. Efter hvad jag hört tror jag, att
denna motvilja mot eller likgiltighet för lärjungar, som en
gång kommit i dåligt rykte, är en af lärarekårens allra
förnämsta skötesynder. Det där herdesinnelaget som
glä-des mer öfver den ene som sig bättrar än öfver de nio
och nittio, som ingen bättring behöfva, tyckes varao svårt
att hålla vid makt under skollifvets hvardagssläp.
Åtminstone saknar man det ofta där man hoppades finna det.
Lyckligtvis är det icke på långt när alla skarpare
konflikter inom skolan, som leda till så stora ledsamheter
som de nyss nämda. Det förlåtes nog mycket inom
skolans väggar, och odrägligt skulle väl lifvet där blifva eljes.
Men då sker detta så där i ali tysthet. När den
straf-Pedagogisk Tidskrift, 1895. 2. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
